Svenske artikler

Men helst inte ditt underliv

Tyvärr är det verkligheten för mer än en halv miljon kvinnor i Danmark. En brännande känsla i underlivet som uppstår i samband med klimakteriet, oavsett om det kommer naturligt eller konstgjort som ett resultat av ett cancerförlopp.

Det kan komplicera dagliga aktiviteter som att gå, cykla, springa, sitta i kontorsstolen på jobbet eller i intim kontakt med en partner.

Flera kvinnor lider så mycket av besvären att de utvecklas till smärta som kan verka invalidiserande för den enskilda kvinnan. I många fall lider kvinnor länge med smärtorna och slår bort dem med “det går nog över” precis som med vallningarna. Men faktum är att torra slemhinnor i underlivet försvinner inte, tvärtom är det ett kroniskt tillstånd. Ett kroniskt lidande som med tiden kan utvecklas till svår muskelspänning.

Sexologen Joan Örting upplevde en del besvär i samband med övergångsåldern. Sveda, klåda och vallningar blev en del av vardagen

Foto: Alex Tran
Louise Svane Pedersen
57-åriga Joan Örting njuter av sitt aktiva sexliv.

57-årige Joan Ørting nyder sit aktive sexliv. 

Linse Kessler har i det senaste avsnittet av ‘Familjen från Bryggen’ berättat för danskarna att hon överväger att få en laserbehandling i slidan. Syftet med behandlingen är att bota torrheten som finns i hennes intima område.

Den behandling som Linse Kessler vill ha är en så kallad MonaLisa Touch laserbehandling. Behandlingen utförs på åtta olika gynekologiska kliniker runt om i Danmark, men inte på något av landets sjukhus.

En av de kvinnor som fått denna laserbehandling är sexologen Joan Örting.

Behandlingarna var något som den kända sexologen erbjöds av klinikens ägare. Hon skulle vara en slags försökskanin när de introducerade laserbehandlingen i Danmark.

– Jag var lite nervös inför att prova det för tänk nu om de förstörde min vagina. Det är inte ett ställe där man önskar ha brännsår, säger Joan Örting till Ekstra Bladet

Det var inte vaginal torrhet, som Linse Kessler lider av, som var anledningen till att Joan Örting sa ja till behandlingen i det intima området. Hon berättar att hon hade en tendens till sveda och klåda i slidan när hon hade sex, vilket kunde bli lite smärtsamt.

– Jag har inte ångrat att jag tog emot behandlingen. Mina problem med sveda och klåda har försvunnit helt. Jag kan bara rekommendera det till alla kvinnor som kanske har besvär i vaginan i samband med klimakteriet, säger Joan Örting.forbindelse med deres overgangsalder, siger Joan Ørting.

Biverkningar har Joan Örting inte haft efter att hon hade lasern uppe i slidan. Det var inte heller på något sätt jobbigt för den berömda sexologen att få den intima behandlingen.

– Jag märkte inte av det! Inte heller medan lasern var uppe i mig. Det tog en halv minut och det är ju ingenting. Det kan dock uppleva att det kommer litet rökmoln ut ur vaginan när man hoppar ner från britsen, säger Joan Örting.

Sexologen upplevde också en annan fördel med laserbehandling, en fördel som hon inte alls hade sett komma.

-Min slida har blivit stramare! Det är inte något de säger till sina kunder på kliniken för det ska inte vara anledningen till att man får det gjort. Jag är 57 år gammal, men min slida känns som att den var 30, säger Joan Örting.

“När kvinnor når klimakteriet förändras vi inte bara fysiskt, utan även psykiskt. Vi får andra prioriteringar som vi inte bara kan vifta bort. Därför måste vi bli bättre på att lyssna på kroppen, vad vi känner och vad vi behöver”. Så lyder ett värdefullt råd från sexologen Joan Örting, 57 år.

Artikel i Go Beauty, 10/11 2017

””Vi behöver paus från det som har varit och måste finna oss tillrätta i en ny verklighet. Vi har större behov av att ”connecta” med vår partner. Mer kärlek och närvaro, snarare än ”friktionssex”, alltså in/ut-sex med ett mål. Vi ska inte göra ett barn där utlösningen är det viktigaste. Istället ska vi hitta oss själva och finna oss i relationen. Annars kommer vi skiljas.”, säger sexologen som själv gick igenom klimakteriet som 52-åring.

Joan valde att få Mona Lisa Touch behandlingen, men var till en början väldigt rädd. ”Tänk om något skulle gå i sönder därnere. Det skulle vara en katastrof”, skrattar Joan som blev positivt överraskad och sen mycket exalterad över behandlingen. ”Från början var den största utmaningen de stora värmevallningarna. Det var mycket utmattande. Men tanken på att slippa hormoner och låta kroppen starta om själv var tilltalande”, säger Joan Örting och tillägger: ”Jag märkte inget under behandlingen, ingen smärta. Istället var ”min första gång” mycket annorlunda. Fysiskt kände jag en markant åtstramning och psykiskt var det tanken om att man är ”ny” därnere. Jag kände doften av att vara 18 år igen. En mycket speciell känsla upplevde Joan Örting som uppmanar kvinnor, och män, att prata öppet om övergångsåldern och inte tabubelägga.

”Vi fruktar att det inte finns en lösning, men om vi lyssnar på oss själva och finner oss tillrätta i vår nya verklighet blir frustrationerna minde väsentliga. Fysiskt finns det behandlingar för många av de utmaningar som presenteras för oss i klimakteriet – som mer eller mindre är ett kroniskt tillstånd. Generellt är det viktigt att vi tar hand om oss själva, äter sunt och motionerar. Vi måste bli bättre på att uppskatta vår kropp och vad den fortfarande kan utföra, oavsett ålder”, avslutar Joan Örting

VÅR KÄRLEK KAN KLARA ALLT

Då döden kom krypande upplevde Gerli och Torben hur stark deras kärlek är. Det gjorde de också då de äntligen var sjukdomsfria, för livet var inte som förr. I dubbelsängen hade de fått ett problem som bara få talar öppet om.

Artikel i Ude og Hjemme, 1/2018
Af Karin Heurlin, foto Gregers Overvad

Gerli trodde att det hela var slut. Att hon på ett ögonblick hade mist den man hon älskade. Han, som hon hade mött som 51-åring då hennes väninna uppmanat henne till att upprätta en profil på en dejtingsida. Torben var den första som skrev till henne och den första hon mötte på en date.

Gerli behövde inte träffa några andra. Torben var den rätta. Det märkte hon inte bara när nyförälskelsen spirade och gjorde allting lätt. Hon märkte det ännu mer när hon drabbades av cancer för sex år sedan. Han var där outtröttlig på alla läkarsamtal, alla behandlingar och när hon blev hungrig men varken hade lust till det ena eller till det andra så var han där också.

Gerli var ständigt under behandling och hade precis fått strålning när allting förändrades den 10 december medan paret satt och åt kvällsmat. Plötsligt utbröt Torben i några kusliga ljud medan han tog sig på bröstet. Sen föll han ihop över bordet med en blodpropp. Gerli hade i mer än ett halvår kämpat för sitt eget liv. Nu kämpade hon för Torbens mitt i matrummet. Med larmcentralen på linjen försökte hon följa deras instruktioner. Hon skulle hålla Torben uppe tills ambulansen kom för om han trillade ihop kunde blodproppen fastna. Gerli använde de sista av de krafter som hennes sjukdom ännu inte hade tagit från henne och äntligen kom ambulanspersonalen och tog över.

Tufft för Torben

Torben blev räddad och hämtade sig efter en operation. Själv fick Gerli också de sista strålnings behandlingarna och blev friskförklarad månaden efter, men chocken 10 december kommer alltid finnas i henne. Liksom en naggande tanke om varför Torben föll ihop med en blodpropp den dagen.

-Det är självklart inte något jag kan bevisa men jag tror ändå at det har med min sjukdom att göra. Det var mycket tufft för honom. Torben hade ett heltidsjobb samtidigt som han alltid var där för mig, oavsett vad jag skulle. Han körde och körde. Om jag så skulle på behandling på Nordsjälland eller på akupunktur på Sydfyn, säger 64-åriga Gerli Larsen, som också hade Torben vid sin sida från det allra första samtalet där hon fick beskedet om att hon hade bröstcancer.

Och från det mötet gick det snabbt. Gerli fick cellgifter och efter den första behandlingen hade hon bjudit in sin dotter och en väninna på middag. Under middagen drog hon en hand genom pannhåret och plötsligt blev det helt stilla vid vid bordet. Gerli satt nämligen med hela handen full med hår.

-Det gick en rysning igenom oss alla och jag tror vi alla snabbt blev mätta, kommer Gerli ihåg, som nästa dag satte sig framför ett fönster med blicken ut över havet. Under tiden stod Torben bakom henne och utförde det arbete som hela familjen hade fruktat. Han avlägsnade allt Gerlis kraftiga hår. -Jag kunde inte se på mig själv. Jag kunde bara se en massa hår på golvet.

Det var ju inte pest

Gerli såg sig självklart i spegeln efteråt. Chocken var inte så stor som fruktat och hon lärde sig snabbt att leva med sitt nya yttre och kom aldrig heller att använda de två peruker som hon had köpt. Även Torben tyckte om sin fru precis som hon var. De var värre med omgivningen. – Flera Människor jag kände hälsade inte på mig när vi möttes på gatan. Kanske kände de inte igen mig. Eller kanske visste de bara inte vad de skulle säga, säger Gerli, som också undrade över varför några av deras vänner kunde ringa till Torben när de hade bjudit in dem till middag. – Hur ser Gerli ut när vi kommer? Frågade de. Gerli skakar på huvudet vid tanken. – Det var ju inte pest jag hade.

Det gjorde ont att folk tog avstånd. Även om avståndet nog mest skylls på ovetskap och osäkerhet. Det är svårt att veta hur man ska reagera när en dödlig sjukdom drabbar någon i umgängeskretsen. I varje fall när man aldrig själv varit den som blivit drabbad. Det har Gerli och idag vet hon också vad man har mest användning av när man är sjuk och ens normala vardag och överskott raserar. – Jag fick skickat så många blommor. Jag älskar normalt blommor, men kunde de inte bara skickat en skål frikadeller? Eller bara ringt och sagt: ”Kommer ni och äter ikväll?”, säger Gerli som nyligen har en bekant som också drabbats av cancer. Gerli har aldrig skickat henne blommor. Istället ringer hon ofta och frågar: Har du ett golv som behöver tvättas? Eller ska du ha något från butiken?

Generande biverkning

Idag är Gerli nämligen den som vunnit. Hon fick sin sista strålningsbehandling den 23 december 2011 och kunde ”vända tillbaka till livet”, som man säger. Det uttrycket vill Gerli dock inte använda för det var nämligen ett mycket annorlunda liv hon kom tillbaka till.

-Jag kommer alltid ha den där förbannade stenen i ryggsäcken. Bara jag får lite ont i huvudet eller magen….

“Jag är nästan som en 18-åring igen, ler Gerli, vars slemhinnor i slidan var helt uttorkade efter cellgiftbehandlingarna och som nu är ”väckta” till liv efter laserbehandlingen.”

Vi ska vara snälla mot oss själva

….tror jag sjukdomen har kommit tillbaka. Gerli känner att det finns en förväntan om att man uteslutande ska vara glad och tacksam när man blivit botad från cancer. Men även om hon självklart var lycklig över att ha överlevt så fanns det några biverkningar efter behandlingen som generade henne våldsamt mycket. Biverkningar som bara ett fåtal pratar om för de sitter under bältet. Mina slemhinnor i slidan var helt uttorkade och det var mycket smärtsamt att vara tillsammans med min man. Man kan självklart använda en massa krämer men det är inte detsamma. Jag vet att det är ett stort tabu. Sådant som kvinnor inte pratar om för de vill ju att allt ska vara så anständigt och perfekt. Men det var alltså ett problem, berättar Gerli ärligt. För henne var det inte nog att överleva. Hon ville också ha ett bra liv i sovrummet och då hennes läkare föreslog laserbehandlingen MonaLisa Touch, sa hon ja till att prova.

Gerli Fick fyra laserbehandlingar som skulle ge henne en naturlig fuktbalans i slidan. Denna gången var dock Torben inte med under behandlingen. Han väntade snällt i bilen. Men det var värt väntan. – Det har helt enkelt hjälpt mig så bra. Jag är nästan som en 18-åring igen, skrattar Gerli med lätt röda kinder och tittar på Torben.

Gör allt tillsammans

Hon är djupt tacksam för att han stadigt sitter vid hennes sida. Han kunde ha dött den decemberkvällen han föll ihop vid middagsbordet. Eller kunde han ha tagit sig ut ur äktenskapet under Gerlis sjukdom, där hon bestämt inte var sig själv. Det tär på förhållandet. – Jag har sagt till Torben att om jag vore honom hade jag sprungit så fort jag kunde. Jag har varit alldeles orimlig många gånger. Torben har aldrig sprungit någonstans. Det har inte Gerli heller gjort. De vill helst vara tillsammans hela tiden. – Folk frågar oss: kan ni över huvud taget göra någonting var för sig? ler Gerli, och bekräftar att det är en mycket bra fråga. Paret gör i stort sett allt tillsammans. Handlar, avnjuter sport, köper kläder och går på promenader. Vi är aldrig uttråkade i varandras sällskap. Om vi inte hittar något att prata om så kan vi alltid kivas med varandra. Bråk finns det dock inte mycket av. Paret är nämligen rörande överrens om hur livet ska levas. Inte minst efter att de båda varit nära att mista det. – Vi har lärt oss att vi ska vara snälla mot oss själva medan vi lever. En god stek och ett glas rödvin behöver inte bara vara på en lördag. Det kan lika gärna vara på en tisdag också. Och det finns ingen mening med att gå och gömma en ny blus i garderoben. Man kan lika gärna ta på den med detsamma.

Läs hela artikeln om Gerli och Torbens fantastiska sjukhistoria och den extra komplikation som Gerlis behandling orsakade dem i deras intima samliv. – Och som MonaLisa Touch lyckligtvis kunde hjälpa till med…