Följder vid cancerbehandling

Här kan du läsa om kvinnor som redan har tagit beslutet och har kommit igång med behandling – deras alldeles egna ord om upplevelsen med behandlingen och effekten den har i förhållande till deras besvär.

Så har jag fått min tredje och sista behandling. Allt gick bra och resultatet är ännu ett steg upp på fuktighetsskalan. Använder nu varken Vagifem eller glidkräm. Köpte som supplement en kräm innehållande kortison (små mängder) till att smörja slidöppning och klitoris. Det hjälper också till att ha en positiv effekt på känsligheten, men har bara använt den en vecka.

Nu har jag fått min tredje behandling. Jag säger bara wow, inga urinträningar och ingen sveda. Jag lever igen ??? Underbart! Jag hoppas att behandlingen kommer till Sverige snarast.

(NB Klinik MonaLisa öppnade kliniker i Jönköping och Stockholm 6 och 7 juni 2018)

Jag har nu fått min andra laserbehandling och märker verkligen en mycket bra effekt. Mitt underliv är inte så känsligt längre. Tidigare har jag kämpat med små sprickor, sveda och rodnad – alla dessa besvär har i stort sett försvunnit efter bara två behandlingar! Intimitet med min man känns därför mycket mindre ’farligt’! Själva behandlingarna är inte speciellt farliga. Det är lite ömt när lasern förs upp, men det obehaget går som tur är över väldigt snabbt. Jag är så glad och positivt överraskad över behandlingen och vad den fram tills nu har gjort för mina kära slemhinnor. Jag får behandling i Aarhus och de är SÅ söta och förstående! För mig har laserbehandlingen bara varit en positiv upplevelse och jag ser verkligen fram emot den tredje behandlingen. Jag önskar alla en riktigt härlig sommar!

Efter tredje laserbehandlingen för vaginal atrofi måste jag konstatera en stor effekt på ca. 80%. Den vaginala torrheten har försvunnit. Känslan av nersjunket underliv är borta samt de frekventa urineringarna. Fantastisk smärtfri behandling. Alla kvinnor med vaginal atrofi slipper hormonbehandling. En gåva till alla kvinnor som ger full effekt. Jag kommer fortsätta med uppföljande behandlingar.

Min första behandling ägde rum i Hilleröd. Jag blev tryggt informerad om allt kring laserbehandlingen. Sjuksköterskan förde upp lasersonden i slidan utan obehag. Laser ”skjutningen” känns som stickande och med sveda, för att därefter bli en brännande upplevelse. Efter en liten paus fortsatte behandlingen. En paus till, några djupa andetag och den sista biten vid slidöppningen gjorde en aning ont. Jag hade inga smärtor efteråt bara lite flytningar.

Under de senaste åren har jag lidit mycket av torra slemhinnor och har provat diverse glidmedel, men då jag är allergisk mot många saker blev det till slut ett problem med klåda och irritation. Jag har också fått hormonbehandling men tycker både det är dyrt och ett problem att komma ihåg att ta det. Det var dessutom inte effektivt nog. Så läste jag om laserbehandlingen och tänkte att det måste jag prova.

Har fått två behandlingar på kliniken på Odense och saknar den sista. Men jag är mycket tillfreds redan. Vi behöver inte längre använda glidmedel och vi upplever bägge större njutning i sexlivet. Jag är mycket glad över att få komma till kliniken i Odense. De är mycket omsorgsfulla, bra på att informera och det har varit helt smärtfritt för mig. Jag kan starkt rekommendera denna behandling.

Jag har varit plågad av bl.a. mycket torra slemhinnor i slidan och min personliga doft hade ändrats till en bitter, småsur doft. Jag var känslig för kyla och hela sista sommaren behöll jag de tjocka strumporna på och jag har tidigare gått med bara fötter från tidig vår till sen höst. Det påverkade mig både fysiskt, men också psykiskt.

Fysiskt gjorde det ont och var irriterande när jag rörde mig, cyklade eller gick i trappor. När jag hade sex var jag tvungen att ta fram den stora dunken med glidmedel och psykiskt kände jag mig bara inte så attraktiv mer. Jag hade absolut ingen lust till att någon man skulle smaka mig. Kände mig lite som en halv kvinna.

Jag blev bemött med stor vänlighet och värme hos gynekolog Hans Jörgen Knudsen i Horsens. Jag satte mig något spänd i stolen första gången och upplevde det lite obehagligt då laserhuvudet blev infört i slidan. Det nafsade till lite då behandlingen nästan var slut, precis vid slidöppningen. Men behandlingen var snabbt över. Ca. 5 min. (utan att jag dock har tagit tid på det). Det gjorde inte ont någon gång, bara smått obehagligt.

Efter första behandlingen kom min personliga doft långsamt tillbaka. Det var skönt och nu efter andra behandlingen märker jag tydligt en ökad fuktighet i slidan. Det är alltså helt fantastiskt att uppleva. Jag känner att det är som en stor gåva. Tänk, jag sprudlar och känner mig som kvinna igen, feminin och läcker. Dessutom tycker jag att jag sover bättre om natten och jag är inte så frusen längre. Jag ser fram emot sista behandlingen och kan varmt rekommendera metoden. Önskar alla en trevlig sommar.

Det har börjat att komma mer vätska och kraft i mina slemhinnor efter att ha fått den första behandlingen ut av tre i Horsens. Behandlingen gick bra och jag har inte haft några biverkningar. Ser fram emot nästa behandling. Det blir en bra vår!

Så har jag fått andra behandlingen. Denna gången fick jag lite fler “stick”. Som andra också har skrivit så var proceduren kort och smärtfri. Nu har det gått en vecka och jag har invigt mina nya vänner: slemhinnorna. De är glada och fuktiga. Har inte haft några besvär annat än lite sveda de första par dagarna efter laserbehandlingen. Yehaa!

Facebook-grupp bara för kvinnor
I vår slutna Facebook-grupp ”MonaLisa Touch – debatt, vetande och erfarenheter” kan du ställa frågor och diskutera med likasinnade om besvär i samband med övergångsåldern och antihormonell cancerbehandling.

Bara kvinnor kan söka medlemsskap i gruppen som utöver dessa endast gynekologer och sjuksköterskor har tillgång till, och som är med för att besvara dina frågor. Det är bara medlemmar i gruppen som kan se dina frågor och kommentarer.

Då döden kom krypande upplevde Gerli och Torben hur stark deras kärlek är. Det gjorde de också då de äntligen var sjukdomsfria, för livet var inte som förr. I dubbelsängen hade de fått ett problem som bara få talar öppet om.

Artikel i Ude og Hjemme, 1/2018
Af Karin Heurlin, foto Gregers Overvad

Gerli trodde att det hela var slut. Att hon på ett ögonblick hade mist den man hon älskade. Han, som hon hade mött som 51-åring då hennes väninna uppmanat henne till att upprätta en profil på en dejtingsida. Torben var den första som skrev till henne och den första hon mötte på en date.

Gerli behövde inte träffa några andra. Torben var den rätta. Det märkte hon inte bara när nyförälskelsen spirade och gjorde allting lätt. Hon märkte det ännu mer när hon drabbades av cancer för sex år sedan. Han var där outtröttlig på alla läkarsamtal, alla behandlingar och när hon blev hungrig men varken hade lust till det ena eller till det andra så var han där också.

Gerli var ständigt under behandling och hade precis fått strålning när allting förändrades den 10 december medan paret satt och åt kvällsmat. Plötsligt utbröt Torben i några kusliga ljud medan han tog sig på bröstet. Sen föll han ihop över bordet med en blodpropp. Gerli hade i mer än ett halvår kämpat för sitt eget liv. Nu kämpade hon för Torbens mitt i matrummet. Med larmcentralen på linjen försökte hon följa deras instruktioner. Hon skulle hålla Torben uppe tills ambulansen kom för om han trillade ihop kunde blodproppen fastna. Gerli använde de sista av de krafter som hennes sjukdom ännu inte hade tagit från henne och äntligen kom ambulanspersonalen och tog över.

Tufft för Torben
Torben blev räddad och hämtade sig efter en operation. Själv fick Gerli också de sista strålnings behandlingarna och blev friskförklarad månaden efter, men chocken 10 december kommer alltid finnas i henne. Liksom en naggande tanke om varför Torben föll ihop med en blodpropp den dagen.

-Det är självklart inte något jag kan bevisa men jag tror ändå at det har med min sjukdom att göra. Det var mycket tufft för honom. Torben hade ett heltidsjobb samtidigt som han alltid var där för mig, oavsett vad jag skulle. Han körde och körde. Om jag så skulle på behandling på Nordsjälland eller på akupunktur på Sydfyn, säger 64-åriga Gerli Larsen, som också hade Torben vid sin sida från det allra första samtalet där hon fick beskedet om att hon hade bröstcancer.

Och från det mötet gick det snabbt. Gerli fick cellgifter och efter den första behandlingen hade hon bjudit in sin dotter och en väninna på middag. Under middagen drog hon en hand genom pannhåret och plötsligt blev det helt stilla vid vid bordet. Gerli satt nämligen med hela handen full med hår.

-Det gick en rysning igenom oss alla och jag tror vi alla snabbt blev mätta, kommer Gerli ihåg, som nästa dag satte sig framför ett fönster med blicken ut över havet. Under tiden stod Torben bakom henne och utförde det arbete som hela familjen hade fruktat. Han avlägsnade allt Gerlis kraftiga hår. -Jag kunde inte se på mig själv. Jag kunde bara se en massa hår på golvet.

Det var ju inte pest
Gerli såg sig självklart i spegeln efteråt. Chocken var inte så stor som fruktat och hon lärde sig snabbt att leva med sitt nya yttre och kom aldrig heller att använda de två peruker som hon had köpt. Även Torben tyckte om sin fru precis som hon var. De var värre med omgivningen. – Flera Människor jag kände hälsade inte på mig när vi möttes på gatan. Kanske kände de inte igen mig. Eller kanske visste de bara inte vad de skulle säga, säger Gerli, som också undrade över varför några av deras vänner kunde ringa till Torben när de hade bjudit in dem till middag. – Hur ser Gerli ut när vi kommer? Frågade de. Gerli skakar på huvudet vid tanken. – Det var ju inte pest jag hade.

Det gjorde ont att folk tog avstånd. Även om avståndet nog mest skylls på ovetskap och osäkerhet. Det är svårt att veta hur man ska reagera när en dödlig sjukdom drabbar någon i umgängeskretsen. I varje fall när man aldrig själv varit den som blivit drabbad. Det har Gerli och idag vet hon också vad man har mest användning av när man är sjuk och ens normala vardag och överskott raserar. – Jag fick skickat så många blommor. Jag älskar normalt blommor, men kunde de inte bara skickat en skål frikadeller? Eller bara ringt och sagt: ”Kommer ni och äter ikväll?”, säger Gerli som nyligen har en bekant som också drabbats av cancer. Gerli har aldrig skickat henne blommor. Istället ringer hon ofta och frågar: Har du ett golv som behöver tvättas? Eller ska du ha något från butiken?

Generande biverkning
Idag är Gerli nämligen den som vunnit. Hon fick sin sista strålningsbehandling den 23 december 2011 och kunde ”vända tillbaka till livet”, som man säger. Det uttrycket vill Gerli dock inte använda för det var nämligen ett mycket annorlunda liv hon kom tillbaka till.

– Jag kommer alltid ha den där förbannade stenen i ryggsäcken. Bara jag får lite ont i huvudet eller magen …

“Jag är nästan som en 18-åring igen, ler Gerli, vars slemhinnor i slidan var helt uttorkade efter cellgiftbehandlingarna och som nu är ”väckta” till liv efter laserbehandlingen.”

Vi ska vara snälla mot oss själva
… tror jag sjukdomen har kommit tillbaka. Gerli känner att det finns en förväntan om att man uteslutande ska vara glad och tacksam när man blivit botad från cancer. Men även om hon självklart var lycklig över att ha överlevt så fanns det några biverkningar efter behandlingen som generade henne våldsamt mycket. Biverkningar som bara ett fåtal pratar om för de sitter under bältet. Mina slemhinnor i slidan var helt uttorkade och det var mycket smärtsamt att vara tillsammans med min man. Man kan självklart använda en massa krämer men det är inte detsamma. Jag vet att det är ett stort tabu. Sådant som kvinnor inte pratar om för de vill ju att allt ska vara så anständigt och perfekt. Men det var alltså ett problem, berättar Gerli ärligt. För henne var det inte nog att överleva. Hon ville också ha ett bra liv i sovrummet och då hennes läkare föreslog laserbehandlingen MonaLisa Touch, sa hon ja till att prova.

Gerli Fick fyra laserbehandlingar som skulle ge henne en naturlig fuktbalans i slidan. Denna gången var dock Torben inte med under behandlingen. Han väntade snällt i bilen. Men det var värt väntan. – Det har helt enkelt hjälpt mig så bra. Jag är nästan som en 18-åring igen, skrattar Gerli med lätt röda kinder och tittar på Torben.

Gör allt tillsammans
Hon är djupt tacksam för att han stadigt sitter vid hennes sida. Han kunde ha dött den decemberkvällen han föll ihop vid middagsbordet. Eller kunde han ha tagit sig ut ur äktenskapet under Gerlis sjukdom, där hon bestämt inte var sig själv. Det tär på förhållandet. – Jag har sagt till Torben att om jag vore honom hade jag sprungit så fort jag kunde. Jag har varit alldeles orimlig många gånger. Torben har aldrig sprungit någonstans. Det har inte Gerli heller gjort. De vill helst vara tillsammans hela tiden. – Folk frågar oss: kan ni över huvud taget göra någonting var för sig? ler Gerli, och bekräftar att det är en mycket bra fråga. Paret gör i stort sett allt tillsammans. Handlar, avnjuter sport, köper kläder och går på promenader. Vi är aldrig uttråkade i varandras sällskap. Om vi inte hittar något att prata om så kan vi alltid kivas med varandra. Bråk finns det dock inte mycket av. Paret är nämligen rörande överrens om hur livet ska levas. Inte minst efter att de båda varit nära att mista det. – Vi har lärt oss att vi ska vara snälla mot oss själva medan vi lever. En god stek och ett glas rödvin behöver inte bara vara på en lördag. Det kan lika gärna vara på en tisdag också. Och det finns ingen mening med att gå och gömma en ny blus i garderoben. Man kan lika gärna ta på den med detsamma.

Läs hela artikeln om Gerli och Torbens fantastiska sjukhistoria och den extra komplikation som Gerlis behandling orsakade dem i deras intima samliv. – Och som MonaLisa Touch lyckligtvis kunde hjälpa till med…

Efter cellgiftsbehandling och strålning kom en smärtsam följd som hotade med att slå itu kärleken.

Av Sarah Køhnke

Marianne är idag 58 år och blev opererad för bröstcancer 2013. Efter operationen följde cellgiftsbehandling, strålning och ett 5-årigt förlopp med antihormoner. Den östrogennedsättande medicinen satte Marianne i klimakteriet. Vallningar, ledsmärtor och senare, torra slemhinnor i underlivet. Marianne fick alla besvären, och de överväldigade henne i vardagen.

En uppslitande process
Det är ingen hemlighet att det var en uppslitande process. I processen tog Marianne ett hårt, men nödvändigt beslut. Hon lämnade en man efter många års förhållande. Mest för att han inte kunde hantera Mariannes sjukdom på ett bra sätt.

“Det var väldigt mycket på en gång som jag var tvungen att förhålla mig till. En sjukdom som bröstcancer, och så klimakteriet som kom med full fart. Det började med vallningar och ömma leder. Och så kom de torra slemhinnorna. Min man hanterade det hela riktigt illa. Det har verkligen varit en hård omgång”, berättar Marianne ärligt.

Marianne vägrade låta de många besvären styra hennes liv, och pratade med både onkologer och egen läkare. De försökte att dämpa med medicin i form av olika smärtstillande, Dixarit mot vallningarna och all världens smörjmedel och stolpiller mot torra slemhinnor.

“Alla saker jag var tvungen att gå igenom. Vagifem som stolpiller hjälpte mig något och var trots allt det som hade störst effekt. Men det blev aldrig tillräckligt bra. Jag kände att det var en plåga och smärtfyllt de två gånger i veckan jag skulle föra in stolpillerna, eftersom jag var mycket öm och känslig nedtill”, säger Marianne och vrider sig i stolen.

Oväntad kärlek, och ett halvt bröst
Men, i hela detta träsket uppstod något helt oväntat. Ett möte med kärleken.

“Helt oväntat och egentligen också lite oönskat, mötte jag en man efter att ha varit ensam under ett års tid”, skrattar Marianne och fortsätter, “Jag var verkligen inte redo för ett nytt förhållande! Min självkänsla var så dålig och låg vid den tidpunkten. Jag hade bara ett och ett halvt bröst. Mycket lite hår på huvudet och jag var så trött och hade ingen energi”, berättar Marianne mycket förvånat.

Men trots detta blomstrade kärleken och Marianne blev förälskad mitt i det hela.

“Det var mycket överväldigande att möta en som kunde tycka om mig som jag var, med sjukdom och allt. Det är jag tacksam för.”

Marianne och hennes nya man hade det fantastiskt tillsammans. Lyckliga över att ha funnit varandra, gifte de sig 2016.

När följderna tar över
“Vi hade det fantastiskt tillsammans och det intima fungerade vid den tidpunkten. Men efter ca ett års tid började antihormonerna på allvar att ge problem. Mina slemhinnor var nu så känsliga och torra att jag fick mindre och mindre lust till sex. Mitt behov av sex försvann fullständigt! Jag kände bara obehag och sex blev plötsligt en plikt istället för allt det sköna vi hade haft ihop. Det är mycket otrevligt,” konstaterar Marianne, som väntade nya problem.

“Nu trodde min man att jag inte älskade honom mer. Att min bristande lust hade något med honom att göra. Han hade svårt att förstå att det kunde göra SÅ ont så lusten till sex försvinner. Men så är det ju. Det är smärtfyllt och olidligt. Oavsett om kärleken är stor. Slemhinnorna blir inte mindre torra av kärlek”, säger Marianne, som gick en smygande depression till mötes. För allt bara rasade för henne.

Behöver du sex som 50-åring?
Under samtalsterapin, som var en del av behandlingen i förhållande till depressionen, nämnde Marianne problemen med det bristande sexlivet som fanns mycket i hennes tankar.

“Men när jag nämnde det, både för onkologerna och andra läkare, så var det som om att de inte brydde sig om att höra. Onkologerna sa att det inte hörde till deras område och att jag måste prata med någon annan om det. Det är mycket förvirrande. De torra slemhinnorna har ju uppstått i samband med mitt cancerförlopp”, säger hon besviket.

“Ett par av läkarna menade ändå att “Ja men du är ju över 50, så det är förmodligen så att du inte längre har lust och behov av sex och du har nog kommit i övergångsåldern av dig själv”, återger Marianne från en läkare som hon fortfarande föraktar.

“Något sådant har jag aldrig ens hört från någon annan än min mans 12-åriga son, som menar att människor över 50 inte kysser och har sex längre” tillägger Marianne, som inte på något sätt har lust att avskriva ett intimt samliv bara för det står 50 år på tårtan.

Lösningen var plötsligt där!
“Av en tillfällighet såg jag Joan Örting i TV som berättade om Mona Lisa Touch. Det hade jag aldrig hört om förr och pratade med min läkare direkt, som dessvärre inte visste vad det var. Men jag undersökte det själv på nätet och anmälde mig i en Facebookgrupp där kvinnor själva berättade om behandlingen och vad den hade gjort för dem.”

Det tog inte lång tid förrän Marianne bokade tid hos gynekolog Gitte Glavind i Vejle, som precis hade fått behandlingen på kliniken.

“Alltså, med risk för att låta som TV-Shop så säger jag bara, det funkar! Redan efter första behandlingen skedde det nästan ett litet mirakel. Det var en jätte skillnad! Vi kunde nu gå en promenad tillsammans utan smärtor, klåda och sveda. Vi kunde ha sex utan smärtor, utan smörjmedel, inga dåliga ursäkter eller avslag. Vi hade fått vårt intima liv tillbaka”, låter det lättat från Marianne, som förespråkar att man gör något vid problemet. Nu!

“Jag berättar för alla om MonaLisa Touch. För läkare, onkologer, de grupper jag är i med kvinnor som har fått följder efter cancer och sexologer. Jag tycker bara det ska ut att det finns en lösning för oss kvinnor som har haft cancer. Lättnaden över att inte skänka de torra slemhinnorna och smärtorna en tanke, utan bara leva vidare som det nu ska vara när man har klarat sig igenom ett cancerförlopp”, avslutar Marianne och tar sig över hjärtat.